Så här ser humlans landningsbana ut. Inflygningsrampen påminner om den som finns på Arlanda och alla andra -landa. Humlan har STOL-egenskaper (Short Take Off and Landing), som är helikopterlika. Ändå kan man se henne dråsa in i paulunen som en drucken. Att fingerborgsblomman bjuder ut sig så här frikostigt beror ju på att hon vill pudra humlans rygg med pollen.
Men… en del humlor vill mest ha nektar. Och om tungan skulle vara för kort är det snabbt fixat. Humlan biter helt enkelt ett hål och sticker in sin lilla tunga där och samlar ihop en slurk. Nectar robbers, till skillnad från legitimate visitors, kallar sakkunskapen de här busarna.
Etiketter fingerborgsblomma, humlor
22 januari, 2011 kl. 11:58 |
… Och “hårstråna” i banan är väl till för att kroka i, som på hangarfartyg?
som du märker).
(Jag är också lite teknisk
Ha det gott!
/Ruben
22 januari, 2011 kl. 12:36 |
Helt rätt!
23 januari, 2011 kl. 09:43 |
Underbart! Tänk när man får höra humlorna brumma omkring bland blommorna igen!!!
23 januari, 2011 kl. 19:11 |
Och humlan som egentligen inte kan flyga … men det har ju humlan inte förstått så den flyger ändå. Så att den landar som en drucken är ju helt förståeligt, denna “Nectar robber”.
24 januari, 2011 kl. 23:00 |
‘Survivors’ i. s. f. “nectar robbers” skulle jag kalla dem!
Jag känner vibbar från värderingar som jag har svårt för (alltså inte från dig utan från namnsättaren). Beteckningarna är säkert helt utan värderingar – men ändå!
Mina föräldrar som var med om Andra världskriget kunde berätta om hur människor som behövde en livgivande tugga av något slag betedde sig…ingen rolig historia!
Vilken snygg landningsbana annars. Landvetter kunde ju ha fingerborgsblomma som model vid en ev. renovering…/Anja
27 januari, 2011 kl. 12:52 |
Har du fortfarande inte landat? Glest mellan inläggen!
/Ruben
29 januari, 2011 kl. 23:28 |
Sorry, Ruben, det blev lite försenad ETA (Estimated Time of Arrival). Jag drog bort på gamla skröpliga vingar och trodde att det var som då, då när jag verkligen flög den lilla PA-28:an över berg och vatten. Glömmer aldrig den första ensamflygningen. Bara att kasta en blick i den tomma stolen bredvid var så volare å-å, volare å-hå-åå jag flyger åhåå… eller ungefär så. När jag landade fick jag en smörblomma. Den är numera sönderpressad. Äsch…
I´m back.