Archive for april, 2010

Det stora braket

30 april, 2010

Mitt i blomningen förra året brakade gullregnet ner. Ner över ‘Louise Odier’-rosorna och över gulveden som efter lång väntan just visat sina första blommor. Nu gick den i tusen bitar. Men det blev det snyggaste lass vi någonsin kört till den kommunala komposten. Gullregnet ersattes med en ros, ‘Ghislaine de Féligonde’, som ska få växa fritt. Lugnare så.

Annonser

Fniss-lök – men god

29 april, 2010

I åratal har jag fnissat åt den här stolliga löken och fattat nada. Eftersom min rensningsnit aldrig hinner till den norra sidan av huset så finns den kvar. Supertur – det är ju kajp. På lördag får vännerna kajpsoppa. Häpp!

Tydligen får en lök se ut hur som helst…

Dagsfärsk bild av Sollentuna-kajp,
skogslök,  Allium scorodoprasum.

Så här års kan man till höga priser köpa skrynkliga knippor av kajp i delikatesshallar. Jag sitter på en förmögenhet på grund av lättja. Ska nog utveckla den egenskapen lite mer.

Trodde inte att jag…

29 april, 2010

…skulle plantera begonior. Det har liksom inte varit min grej. Men så mindes jag min söta, blomsterälskande mormors stora herrestadsbegonior, Begonia × tuberhybrida ‘Worthiana’, och då hojtade hela mitt inre efter dem. Älskade mormor, du har varit borta från mig så länge, men i år kommer begoniorna att stå på husets trappa. Tänk om du kan se, kan du?


Stor pladuska kanske blir fin, eller hur mormor?

Någon Eliza blir jag aldrig

28 april, 2010

Hårt jobb de hade, violbukettflickorna! Det är tungt att få ihop en enda liten bukett. Violer har korta stjälkar och är ömtåliga. Men belöningen är stor. Nu har buketten åkt in i kylskåpet för att violerna ska hämta sig. Kylskåpet är en fin resurs för oss som gillar att plocka vårbuketter. De här blommorna älskar knappast värmen inomhus men med en dos kyla då och då håller de humöret uppe bra mycket längre.

Full pott(a)

28 april, 2010

Glömde den här pottan i ett skrymsle. Den lilla koreanska violen, Viola koreana som inte tycks ha fått något svenskt namn, vill vara med i fortsättningen också. På egen hand har den fixat massor av småplantor!

Bästa besken?

27 april, 2010

Har köpt en ny lurvig äppelmynta för den gamla har tatt slut. Variegerad, hoppas den smakar lika bra som den vanliga. Min icke så stora konsumtion av äppelmynta går till midsommarens, julens och påskens snaps. Petar på morgonen ner en kvist i en flaska okryddat brännvin, drar upp den vid middagstid och så är det klart! Det blir en mild, gyllene besk, som många gillar mycket bättre än den fräna, köpta.
Hur kan en äppelmynta, gisslet i mången trädgård, ta slut? Jo, man plantera den i en liten plasthink, låter den stå i flera år utan något intresse utifrån och när den är nära knäcken kommer den kalla vintern och fixar resten. Ville inte bry mig mer – men så kom jag att tänka på snapsen.

Världen är bra liten

27 april, 2010

När Efwa i Provence köper en pion gör jag samma sak i Sollentuna. Och baske mig, jag tror att det är samma slags pion. Det märks att den är driven i växthus, bladen saknar den spänst som annars finns hos pioner. Men söt är den!

Nunneört igen – underjordiskt

26 april, 2010


Så här ser den ut i det fördolda. Runda, trinda gula knölar. Detta måste vara en avkomma till Corydalis solida ‘George Baker’, den berömda röda nunneörten, som hittade i Transsylvaniens berg, Draculas hemtrakter. Kanske han, den läbbige, vandrade upp till fotknölarna bland rödblommiga nunneörter. Men nej, då hade han säkert fått ett annat sinnelag.
Det kanske inte är så konstigt att jag mer än vanligt lägger märke till de små plantorna i år – ju kallare det är desto kraftigare färg. Och det sägs att den doftar… Måste undersökas i morgon.
Här är en till:

Spår efter sherpas?

26 april, 2010

Överallt i min trädgård blommar nu mer eller  mindre rosa/magenta nunneörter. Visst, jag planterade för några år sedan en enda ‘George Baker’. Men hur i all världen kan de nya hamna så långt från moderplantan?
Med vinden? Nej, tror jag inte på.
Med grannkatten? Osannolikt.
Med fåglarna? Har aldrig sett dem suttit där och letat frön.
Med myrorna? Now I am talking… Så kan det vara. Myrorna är ju botanikens sherpas. Kånkar och bär utan att få äran. Tack i så fall! Och även tack för blåsipporna.

Va, är du kvar?

25 april, 2010

Min kompis Maja är en äkta jul-koko, som slår in paket året om och sprider ut små tomtar i min trädgård. Den här hittade jag i äppelträdets knota i höstas. Trodde inte att den skulle överleva vintern, men ack…