Frusna badflickor

Badflickorna fryser fortfarande och vägrar att ta av sig badkapporna. Även om jag förbannar kylan är jag samtidigt tacksam över att denna vår går långsamt så att jag hinner med. Hur ska man få allt…?

Mina gosingar!

Nu! Nu hukar de i fjolårsgräset, vårens allra ljuvligaste och mest oansenliga – så länge inte solen smeker dem. Men då rackarns, då är det som om någon tappat hela violpastillasken. Nu blommar de i min trakt, lite blygt i början men snart breder mattorna ut sig över min gräsmatta, nåja, jag vet, moss- och blandmatta. Om maken skulle komma på den ofattbara idén att klippa ”gräset” just nu så får han odiskuterbart utegångsförbud. Ingen rör mina violer!

Det verkar stökigt att vara galantofil, svårt med alla prickar, men violofil, det är ganska enkelt, åtminstone när det gäller luktviolen, Viola odorata. Ingen tar fel och ingen glömmer doften. Som violofil gräver jag givetvis upp plantor och sätter i krukor för inomhusnjutning och sedan försvinner världens elände på Rapport bort i ett töcken av violpastiller. Tror det är bra mot musarm också.
Yes! Det är nu.
PS. Ställ ut violerna om natten när du vill sova doftfritt så håller de sig fina ganska länge. Annars är det bara att öppna nosen och snusa på.

En bukettgalens kvällsvandring

En bukettfreak, som jag, behöver inte gå en lång kvällspromenad för att hitta något. Visst, det finns vitsippor och scillor, snödroppar och krokus men ändå föll jag för de inrullade aklejabladen, som såg lite yrvakna ut.

Är de inte otroligt vackra ihopsnurrade som en kinesisk pappersros? Många undrar varför jag har så många aklejor i trädgården. Jo, detta är en anledning. En annan är att jag gillar växter som kan leva ett eget liv utan att jag behöver bry mig. Och att de inte är så noga med partnerskapet så att nya oväntade former uppstår. Då och då köper jag en udda sort, eller sår. Och sedan väntar jag på vad som ska hända när den nya ger sig in i kärlekslivet med de gamla.
Jag gör sällan buketter med aklejablommor. De står mycket kort tid. Men bladen använder jag till och med sedan de frostmärkts.

Lidande svavelpion

Så här såg min underbara, helt rent gula, svavelpion ut för några år sedan. Det gör den inte längre. Jag flyttade den till en plats där skuggan tar över allt mer och det gillar den absolut inte. Förra året blommade den inte alls och minskade i omfång. Det är dags att återigen ge den en ny och bättre plats. Men just nu, nää, det är bitande snöslask i luften. Snart…
Jag har två dåliga samveten till:
En buskpion som också står eländigt fel och en dockros som tror att den äger rabatten på andras bekostnad. Dockrosen har inget där att göra utan får asyl i gränslandet mot grannarnas servitutsväg. Det blir en match, taggarna är grymma.  Titta bara!

Favorit i repris

Denna sommar ska jag odla hjälmbönan (också kallad hyacintböna) igen! Det vetenskapliga namnet är numera Lablab purpureus, tidigare Dolichos lablab. 

Förstår varför, eller hur?

Fast det är inte bara för att den har vackra blommor, rankor och bönor. Jag måste smaka på den. Hjälmbönans unga baljor används som grönsak i stora delar av Asien och Östra Afrika. Och blommorna lägger man i sallden – vilken färgkick! Undrar om bönbaljans färg behålls efter kokning?

Blötläggning som start

Fröna är stenhårda och gror bäst om de blötläggs över en natt. Sådden får undervärme, men det fungerar nog ändå – kanske det bara tar lite längre tid.

Otroligt vacker även på insidan. Som ett smycke.

Earth Day

Till trumpetstötar av Eyjafjallajökul firas Jordens Dag (Earth Day). Flyget får ge sig och badfolket kan bada lite längre innan de kommer hem. Kanske flygstoppet är den största hyllningen till jorden, men vad vet jag…

Hur dum får man va?

Nu har det hänt igen! Jag har köpt en hortensia (Hydrangea macrophylla). Det brukar gå åt skogen utan musik ganska omedelbart. Men jag föll för den här underbara färgen.

Och vad händer? Jo, bladen ramlar av och flera av de som verkligen sitter kvar krullar sig. Även själva blommorna börjar hänga. Tar upp rotklumpen ur krukan. Den är fylld till bristningsgränsen och kraftig rotsnurr pågår.
Jag förstår att den här växten är hårt driven i idealisk växthusmiljö och tycker att det är skit att komma hem till mig. Men än ger jag mig inte.
Nu är omplanteringen klar och hortensian är ordentligt vattnad. Får inte missa det – funderar på något självbevattningsarrangemang. Måste säkert tas ut ur växthuset när solen gassar, men i dag är det långt ifrån någon fara för det.
Jag tror att kan den bara komma igång och växa – ser ut att vara långt dit – så fungerar det. Men vi får se. Du får följa med på hortensinas färd från himmelrike till, nja, kanske inte helvete men någonstans i närheten.

Lång sallatstid med en sådd

Alla vet säkert att man bör så sallat (sallad är själva maträtten) flera gånger under sommaren men att det är rysligt svårt att få den att gro när det är som varmast. Men nu går det fint,

Det här är ‘Little Gem’, en sort med små huvuden och kompakt innehåll, som  jag hittade i England för massor av år sedan. Har alltid återvänt till den. Finns här. Såddes för ca två veckor sedan.

Omplantering

8-10 av plantorna får lämna vimlet och hamnar i egna små plastpottor. (Kommer att behöva en omplantering till större pottor.) En plasthuv över gör att de behåller fukten under den första känsliga tiden.

Till större kruka

Resten lever vidare i en större kruka. Ta den ursprungliga pottan och fyll jord mellan de båda krukväggarna så slipper du smutsa ner sallaten med jord. Det är bara att sätta den i hålet som uppstår när du tar bort den mindre pottan och lägga i lite jord där det blev ett tomrum efter de borttagna plantorna.  Metoden är utmärkt för många andra omplanteringar.

Här växer plantorna vidare tills nästa gång du hämtar fler plantor för omplantering, förslagsvis om en vecka. Det går att hålla på så här rätt länge. För mig är det bästa sättet att få egenodlad krispig sallat under lång tid.
Fortsättning följer.

Fönsterodling

I väntan på att grönsakslandet ska bidra med skönt och grönt till tallriken kan du alltid odla klippgrönt. Bara att lägga lite hushållspapper på ett fat, blöta det och så och sätta över plastfolie tills fröna grott. Här är det röd rättika med pepprig smak. Köpt här där det finns flera olika sorters groddfrön.

Det här har jag längtat efter

Jag luktar som en rökt böckling – grannen har eldad ris och röken blåste till mig. Men den här buketten luktar godis. Som att sticka ner huvudet i en honungsburk. Det är snödropparna förstås.