Plommonregn

Nu slår plommonen i backen så tätt att hunden vägrar att gå under bombardemanget. Först trodde jag att det var mirabeller. Men nej, det är nog allmänt gulplommon. Lätt sötma, en aning beska. Men vad ska man göra med dessa mängder?
Det mesta går till spillo. Även grannarna får nog efter ett tag. Och jag vägrar att stapla sockerstinna konserver – jag mår inte bra av socker och jag tror inte det är så bra för andra heller. Den korta tid som de här plommonen finns äter vi dem varje dag eller också gör jag efterrätter så här:

Plommonen snittas och doppas i kokande vatten, bara någon sekund. Sedan är det lätt att dra av skalen. Samma som för tomater.

Jag krossar dem med fingrarna och tar jag ut kärnan. Det blir en slags grov plommonkompott, som behåller sin friska, naturliga smak och har lagom sötma utan tillsatt socker. Lite vispgrädde till är inte så dumt. Visserligen mörknar färgen rätt snabbt men det gör inte så mycket. Kan förhindras med hjälp av citronsaft men då är vi där igen – det kan behövas socker.

Etiketter: allmänt gulplommon, plommon