Archive for oktober, 2010

Höst överallt

26 oktober, 2010

 

Det är höst på min gata och himlen målar asfalten blå. Jag gillar grannarnas gröna staket men inte den lika gröna soptunnan. Över vägen hänger den ryska lönnen, till höger, som en och annan lastbil nafsar en bit av då och då. Varför i hela fridens dar har man redan sopat gatan? Till vilken nytta?
Det är höst även på Vårvägen där björkarna växer. Ibland bryter stormen av stora grenar som landar på taken och kör mixer bland tegelpannorna. Gamla björkar är inte pålitliga – men vackra.

Den självsådda krasseplantan förvandlades under en natt till slask, men den har nog pillat ner några frön igen. Det kanske är svårt att se den inringade pinnen men den står där för att skrämma rådjuren från rosknopparna. Jag använder rå odör-kletet och hos mig fungerar det. Både tulpaner och rosor blir kvar trots att jag ser de vackra marodörerna trippa på vägen.

Den vanliga benveden, Euonymus europaeus, glittrar ännu i höstsolen. Den är mer rosa än körsbärsbenveden och senare. Den här har jag hittat i lekparken nära mig.

Annonser

Nu kan jag kasta hatten…

20 oktober, 2010

…genom äppelträden!

Vi tog hjälp av en proffsig beskärare till våra fem gamla, stora och rätt igenvuxna äppelträd. Nu vill jag lova att de är luftiga. Fast det där med hatten är nog bara en dumhet. I äppelkretsar anser man att det är bra att beskära gamla träd under hösten, dock inte alltför sent. Träden mår fint och det kanske till och med blir färre vattenskott. Duktiga trädbeskärare hittas på Pomologens adresslista. Frukten dråsade i backen under behandlingen men vi hade redan mer än nog. (Var tvugna att köpa en frys till för den lättsockrade äppelsylten och massor av äppelkakor.)

Trädbeskärare Bengt hittade också en sort vi inte hade en aning om: Stenkyrke, ett gotländsk äpple. Litet men ljuvligt gott. Tre av träden är ympade med flera sorter. På bilden Ribston, gott vinteräpple. Trädet var en ren och skär urskog innan friseringen började. Bakom och knappt synligt: Celini, inte så vanligt hörde jag.
Vet du vad den där paraplyklippningen kallas? Jo, Brommabeskärning! Sånt vill vi inte ha.

Det stora äpplet är Rossvik. De röda Maglemer. De mindre till vänster tror jag är just Stenkyrke.

Fler blad åt trädgården

19 oktober, 2010


Även om hösten är här och gnager på bladen så är många fortfarande så vackra. Nästa år ryker nog en del blommor till bladväxternas fördel men i många fall så har de ju både ock. Jag drömmer om en maffig funkiarabatt, om den stooora ormbunksrabatten, om vildvinväggen (fristående) och låga silversmygare bland rosorna. Ska köra extra ben- och armgympa för det här kräver muskler. Upplandsleran är tuff. Och lust. Om inte lusten finns blir det ingenting. KLICKA på bilderna!

DOFTFRUKTER bättre än doftljus

17 oktober, 2010


Vad är det för skrynkliga, läskiga saker som ligger mitt på matsalsbordet – och vad gör de där? Jo, det är rosenkvittenbuskens frukter som damp i backen när frosten kom. Och de doftar både sagolikt (åt citronhållet) och starkt. Mycket bättre än doftljus som jag inte gillar. Faktum är att doften släpps loss på allvar när frukterna börjar skrumpna. En gång försökte vi göra likör på dem men man ska nog vara otroligt spritsugen för att dricka en sådan soppa.

Ajöss…

16 oktober, 2010

…Madame Boll…

…och alla sömntutor!

Brukar du spira frön?

15 oktober, 2010

I butikerna finns det ju små skott från solrosfrön, ärter, smörgåskrasse, mangold och annat. Utbudet har ökat på senare år. Men när allt annat i trädgården går till vila är de här små odlingarna på fönsterbrädan riktigt trevliga. Bildens ärtskott är helt enkelt ”ärtsoppeärter” från specerihyllan. Grova frön, som ärter, behöver  blötläggas ett dygn innan de placeras på en bädd av fuktigt hushållspapper och en plastfolie över (gör små hål i den). Andra, som mangold, broccoli m fl, läggs direkt på pappret. Det gäller bara att hålla fuktigt, spraya. Det tar inte lång tid förrän du har färska grönsaker som ger koncentrerade antioxidanter och vitaminer. Tänka sig, hela vintern…
Tips: spira senapsfrön (finns i affärens kryddhylla) om du gillar en kick i salladen.

Ärtan, pärtan, piff, paff, puff.

Jag hann!

11 oktober, 2010

I går kväll plockade jag så mycket blommor jag någonsin kunde. Fyllde en hel korg med knoppar, halvutslaget, fullt i blom och nästan visset. På morgonkvisten kom frosten. Jag lurade den!

HÄRLIGA HÖST

10 oktober, 2010


Nyponen hos ‘Nuits de Young’ är rejält skäggiga. Rosen, mörk som natten och ljuvligt doftande, är döpt efter den engelske poeten Edward Young och hans diktverk om tunga nattliga tankar (Night-Thoughts översatt till Sömnlösa nätter) om livet, döden och evigheten. Han blev en stor påverkare under 1700-talet. Även om han ägnade sig åt världssmärtan var han en spirituell och kvicktänkt herre. Det var han som sa: Vi föds som original. Hur kommer det sig då att vi dör som kopior? Rosen är fransk, Young blev mycket känd i Frankrike, och presenterades första gången 1845. Jag kanske stoppar  ner några frön i en kruka med sand, just for fun.

Magnolians frön lockar mig. Vill man så dem så har jag lärt mig att det går till så här:

Lägg frön i ett glas varmt vatten med lite diskmedel i. Meningen är att den oljiga ytan ska försvinna liksom det groningshämmande fruktköttet. När fröna efter åskilliga vattenbyten är rena lägger man dem i kylskåpet tills koltrasten börjar tjoa igen. Då är det dags att så. Man ställer pottan utomhus och låter vädret påverka medan man under lååång tid håller tummarna…

PS till kap 2

8 oktober, 2010

Priona finns fortfarande kvar som besöksträdgård. Den gudabenådade fotografen och konstnären (och charmige slarvern) Anton Schlepers dog i sviterna av aids 3 månader efter det att AoT:s första nummer kom ut. Tillsammans med Henk Gerritsen skapade han Priona Gardens som blommade av både växter, skulpturer och massor av arrangemang. Han vara bara i början av en strålande karriär när sjukdomen slog till. Anton och Henk var båda med på Alnarp. Anton satte igång att storröka mitt under ett föredrag. Det var inte OK då heller så han lyftes varsamt ut.

Kap 2: Början

8 oktober, 2010

1991 jobbade jag sedan flera år som chefredaktör på Allt i Hemmet. Tidningen gick bra och vi höll konkurrenten Hus & Hem stången med god marginal. 1992 kom den hos Bonniers minst sagt geniförklarade danske koncernchefen Erik Skipper Larsen på den lysande (ironiskt) idén att slå ihop Allt i Hemmet med Sköna Hem för att ta hem de stora annonspengarna. De kom aldrig och båda tidningarna försvann! (AiH är numera tillbaka.) Men jag ska inte klaga. Jag blev erbjuden mitt livs chans: att starta en ny trädgårdstidning! Da-da-daa!
Det hade redan gjorts en dummy inom förlaget. Den fick jag och den låste jag in i ett skåp så långt bort från mig som möjligt. Det var nog inget fel på den men jag ville göra en helt annan tidning. Redan där blev Den Store Chefen och jag ovänner och det gick aldrig över.
Efter långa nätter och otroligt mycket jobb med en pytteliten redaktion (det var i den vevan man började krympa redaktionerna för användning av frilansare = billigare) kom tidningen ut lagom till trädgårdsmässan 1993. Där gjorde jag en liten kupp och tog mig, till min förvåning, igenom bevakningen utan svårighet och gav kung och Silvia ett färskt exemplar. Jag ville ge dem en tidningen var men kungen tyckte att det räckte med en och den fick Silvia. Hon är ju den trädgårdsintresserade så han hade rätt.
Innan tidningen kom ut skrev fackpressen (Viola Trädgårdsvärlden) om ”Bonniers lekstuga”. Mitt i tröttheten efter på tok för mycket jobb tog jag eld och gick i svaromål för enda gången i mitt liv.  Jag fick faktiskt en ursäkt.
Måttot för den nya trädgårdstidningen Allt om Trädgård var ”grundligt för nybörjare men alltid något för de som redan kan parat med skönhet, lust och glädje”. Det tog rätt lång tid att vinna ”amatörexperternas” hjärtan men tidningen startade mycket bättre än vi vågat hoppats. Jag minns inte siffrorna men prognoserna krossades rejält.
Under förberedelsearbetets år var jag på Alnarp (lantbruksuniversitetet) och lyssnade på ett föredrag om den holländska perennvågen. Jag blev totalsåld och i första numret hade vi en gedigen artikel om just detta skriven av Rune Bengtsson, fortfarande en höjdare i Trädgårdssverige. Här är den:

Åren har gått men jag tycker fortfarande att det är en riktigt bra artikel som står sig väl. Klicka så går det nog att läsa.
Nästa gång: Vilka skulle skriva och ta bilder?