Archive for november, 2010

Mera tekamelia

30 november, 2010

När det ska göras ett riktigt fint grönt te i Kina wokas de unga bladen för hand i flera omgångar, fermenteras. Jag vill minnas att temperaturen i woken var 120°. Wokaren är alltid en man till skillnad från plockaren.  I Japan, som fått sin tehistoria från Kina via munkar, ångar man i stället bladen.

Tevattnet ska hålla max 85° (fast det finns många skolor). Då är bubblorna i kastrullen fortfarande små.  Bladen får dra en stund i vattnet och följer med i koppen/glaset. Låt de  inte stå för länge, då kan teet bli beskt. Under mitt besök i Kina serverades grönt te i små koppar till varje måltid och även däremellan. Det är lika självklart som mjölk var förr i tiden hos oss.  Man ska vara observant på bäst-före. Ett grönt te håller max ett år – om det förvaras väl tillslutet och svalt. Hälsoeffekterna diskuteras ständigt. Men kineserna har druckit grönt te i 5000 år och hållit sig långt ifrån hjärt/kärlsjukdomar så helt fel kan det väl inte vara. Fast nu har snabbmat med läsk kommit även dit och då förändras statistiken.

Annonser

Javisst är det tebusken!

29 november, 2010

Eva knäckte det!

Här växer te i Hangzhou i Kina. Det är kvinnor som plockar, aldrig en man. Och för det riktigt fina teet tar man bara de unga skottens yttersta toppar under våren (jag var där i april). Ett riktigt slitgöra. Camellia sinensis har som bekant många sköna släktingar men tebusken är en av världshandelns värstingar. Den blommar fint i vitt, men blommorna är ganska små. I teodlingarna blommar den däremot inte alls eftersom alla skott plockas av. Man håller också buskarna på plockvänlig nivå.  Tebusken finns ibland att köpa som krukväxt här hemma och ska behandlas som en vanlig kamelia. Sur jord, jämn fuktighet och sval vinterförvaring under ljus.

Vad är detta?

29 november, 2010

Doftkorg för en kväll

27 november, 2010

Det dräller redan av hyacinter i affärerna, till och med de som är nästan överblommade och säljs för en femma. Då stoppar jag in dem i den här korgkulan och låter dem dofta för en kväll över matbordet. Den dallrande värmen från ljusen sprider doften. Tycker man inte om det kan man lägga kulan, eller vad man har, i frysen några timmar och hänga den utomhus. Det blir eviga hyacinter – till plusgraderna kommer.

Tillsammans

26 november, 2010

Jag gillar kombinationen buskar och perenner. Som här när trädgårdsirisen sticker upp genom den röda berberisen. Irisen fanns i trädgården när vi flyttade in men inte berberisen. För att det ska fungera måste man välja låga och långsamväxande buskar annars är det snart ett enda virrvarr och sekatören får gå varm.

Jag vill dansa som en hund

24 november, 2010


Tunga snömoln rullar in över min plätt på jorden. Små, pytteflingor, virvlar i blåsten. De orkar inte hålla sig kvar på grenarna men fastnar i hundens päls. Hon dansade i snöfallet och är så glad. Varför är inte jag glad? Jag vet, det är mörkret, det förbannade mörkret. Dags för D-vitamin! Här finns det upplevelse-D-vitamin: Edvard Andersons växthus i Bergianska Trädgården. Det är en skön plats när ljuset flödar från starka lampor, skön värme och snö utestängd av glasväggar.


Panteramaryllisen, Hippeastrum pardinum, från Peru och Anderna, kommer snart slå ut sina fläckiga i Edvards hus. Den är efterfrågad bland odlare men mycket ovanlig på till salu-listorna. Annars är jag inte någon större vän av amaryllisar. Byngliga växter som ramlar omkull. Skär alltid av dem och sätter i vas.


Om man bara höjer blicken när man vandrar från växthuset kommer man att se ”bären- att -pussas-under”, misteln, i trädet. Det på minner mig om att jag kanske ska köpa en kvist och pussa på mannen i mitt liv. Enda parasiten i svenska träd och bären har använts som lim för att fånga fåglar. Låter inte särskilt kul. Skippar mistel! Man kan väl pussas ändå.

Önskar mig glad som en hund i det grå snöfallet. Önskar snö, om den ska vara nödvändig, som fäster på träd och buskar. Önskar mörkret all världens väg.

PS
Nu har jag köpt frön till vårsköna. Det känns bra.

FRUSET!

18 november, 2010

Nu får man gilla läget , acceptera snö, kyla och mörker. När snön och kylan blir mer beständiga sätter jag ut tulpaner eller hyacinter i det kalla vita. Det blir en överraskning för gäster opch andra besökare som är säkra på att de är konstgjorda. Men icke. Det är frusen skönhet.

Gör så här:
Lägg in blommorna en och en utan kontakt med väggarna i frysens kallaste fack. Efter några timmar skyndar du ut med dem och arrangerar. Du får inte stanna på vägen och inte värma dem i händerna – blommorna tinar oerhört snabbt. Så länge det är minusgrader står de fina där ute. Men om temperaturen kryper över nollstrecket, eller om solen tar i med kraft, blir det bara en våt fläck. Förra vintern stod de här tulpaner i givakt under flera veckor.

Här är våren!

15 november, 2010

Magnolian har tagit på sig pälsmössan. Därunder ligger blommorna och väntar. Min säkert fyra meter höga stjänmagnolia ‘Royal Star’ har hundratals väntade knoppar. Det är trösterikt.
I går sådde jag frön från den här magnolian. Nu står krukan ute  men tänker nog ställa in den i kylskåpet (med plastpåse). Min erfarenhet är att kontrollerad vinter är bättre än den nyckfulla där ute. Dina erfarenheter?

Nu blev det bloggtorka

14 november, 2010

November lägger en smygande sordin på trädgårdsglädjen. Blött, klafsigt, möglande växtdelar, nattfrysningar, glatta stengångar. Men i dag har vi flyttat över alla växter från växthuset till källaren/garaget och monterat upp två 400 watts högtrycksnatriumlampor. Vi kör med 12 timmar ljus under natten för att dagtid kunna gå in utan bländande ljus och pilla och vattna. Pelargonerna stormtrivdes i det allt kallare växthuset och blommar fortfarande som besatta. Få se om de fortsätter med det. Neriumplantorna är däremot inte lika förtjusta. Olivträdet fick klippas ner för att komma in i garaget. Och de mastiga paradisträden (nu säkert över 25 år gamla och med grova stammar) naggades också rätt rejält och hamnade som vanligt i vardagsrummet. Där får de stå ut med åtskillig värme från vinterns brasor och har alltid klarat det bra. Vilka växter! Liljor i kruka och Afrikas blå åkte in i garagemörkret under borden. Så nu är det bara att göra något annat.
Fast snart ska jag betälla nya tomatfrön. Om några månader är det dags.

Rosor på gott och ont

7 november, 2010

Nu får man nog inse att det blir inget av de där rosknopparna som bleka om nosen fortfarande hänger kvar. Så nu är det risk för att det slinker med en bukett från matbutiken. Men man bör vara medveten om under vilka usla förhållanden många rosplockare (kvinnor) i Östra Afrika lever. Det är därifrån de flesta rosorna kommer. För mig och dig spelar några kronor mer inte så stor roll men för en kenyansk ensamstående mamma kan det betyda mycket. Kolla efter rättvisemärkt! Det kan se ut så här. Jag har hört att Coop och Ica varit rätt duktiga på att ställa krav men hur de följer upp dem vet jag inte. Det vore fint med en redovisning på den fronten.

Den här rosen är en sådan där bukettros förmodligen odlad i ett ”långt bort i världen-land”. Jag köpte den på Ica. Gissa om min förvåning när den stod kvar i vasen i 16 dagar! Och förfallet började så vackert med att kanterna rullade sig. Jag har luskat lite på nätet och jag tror att den heter ‘Chelsea’ men såldes under parollen ”Rosor efter färg”. Köpte också den rosa varianten men den hade inte alls samma kvalitet.