Så känns det. Gammal TV på plastduk vid ett skavt element. Och så torkade rosor från någon bukett då det kanske fanns en doft i rummet. Tulpanerna man köper just nu gulnar på nolltid. Hyacinterna ligger i frysen i väntan på kyla ute. Alla amaryllisar har vält. Julkaktusen har smetat ner spegelbyrån med sitt flor av tunna blommor. Och det är smått patetiskt att sitta här och vintergrymta.
12 januari, 2011 kl. 22:03 |
🙂 Kan inte annat än att hålla med…
13 januari, 2011 kl. 09:27 |
Suck, ja. Patetiskt är även mitt grymtande…
13 januari, 2011 kl. 15:09 |
Nä men Ulla!
Kan det bli jävligare? Packa ihop å kom hit! Inga omkullvälta amaryllis, inga gulnande tulpaner och tv:n e platt!
Tvä kärleksfulla katter och jag själv – eremitiskt tystlåten live.Ja just ja! Då vill jag kanske vara ensam faktiskt…;))!/Anja
13 januari, 2011 kl. 22:14 |
Tack, kära Anja.
13 januari, 2011 kl. 15:58 |
PS
Tänk att tristess kan se så ‘blues’ ut. Bilden är så enormt vacker i sin sorgsenhet./DS
13 januari, 2011 kl. 21:09 |
Lovely!!!🙂
//Linda
21 januari, 2011 kl. 10:41 |
ULLLAAA!
E du hemma? Eller sitter du på ”Kanarieholmarna” och njuuuuter?
Glöm inte i så fall att lägga in en häftig bild därifrån! /Anja
22 januari, 2011 kl. 10:33 |
Jag är här. Sitter i mörkret och retar mig på att fröerna, jag beställde i mellandagarna från Thompson & Morgan, inte har kommit än. Men nu tar jag nog klivet ut ur vinterbubblan, som för min del kan vara ganska förlamande.