Archive for the ‘Krukodling’ Category

Ålands-Lasse har vaknat

30 januari, 2011

Eller rättare sagt, han somnade aldrig riktigt. En pigg en, han Lasse.

Jag vet inte vem pelargonen är döpt efter. Kanske var det Ålands-Lasse (Wiklöf), en känd politiker på Åland. Han dog 2008. En rödare pelargon får man leta efter. Den har lyst enda från längst bortersta uteplatsen till köksfönstret hela den gågna sommaren. Och nu laddar den om med många knoppar. Om sex veckor kommer han att flytta ut i växthuset och må gott.

Annonser

Nobelmiddagen avklarad

11 december, 2010

Medan midvinternattens köld var hård och paphen blommade åt vi Nobelmiddag.


Vi brukar göra det – framför TV:n. I år blev det
Skaldjurspaj med romsås
Oxfilé till mig och  entrecote till mannen som tycker att filén är för mesig. Lättfriterade grönsaker.
Hjortronpannacotta
Champagne samt vitt och rött

Så idag blir det keso. Allt har sin baksida. Vi tajmar in donatorns skål (därav champagnen) men sedan tappar vi kontrollen och äter i vår takt. Annars skulle allt vara torrt, kallt och tråkigt.

Gunnar Kajs magnetfixerade Nobelanenmoner från San Remo var helt fantastiska. Någon som vet var det finns en magnetplatta att köpa?

Mera tekamelia

30 november, 2010

När det ska göras ett riktigt fint grönt te i Kina wokas de unga bladen för hand i flera omgångar, fermenteras. Jag vill minnas att temperaturen i woken var 120°. Wokaren är alltid en man till skillnad från plockaren.  I Japan, som fått sin tehistoria från Kina via munkar, ångar man i stället bladen.

Tevattnet ska hålla max 85° (fast det finns många skolor). Då är bubblorna i kastrullen fortfarande små.  Bladen får dra en stund i vattnet och följer med i koppen/glaset. Låt de  inte stå för länge, då kan teet bli beskt. Under mitt besök i Kina serverades grönt te i små koppar till varje måltid och även däremellan. Det är lika självklart som mjölk var förr i tiden hos oss.  Man ska vara observant på bäst-före. Ett grönt te håller max ett år – om det förvaras väl tillslutet och svalt. Hälsoeffekterna diskuteras ständigt. Men kineserna har druckit grönt te i 5000 år och hållit sig långt ifrån hjärt/kärlsjukdomar så helt fel kan det väl inte vara. Fast nu har snabbmat med läsk kommit även dit och då förändras statistiken.

Javisst är det tebusken!

29 november, 2010

Eva knäckte det!

Här växer te i Hangzhou i Kina. Det är kvinnor som plockar, aldrig en man. Och för det riktigt fina teet tar man bara de unga skottens yttersta toppar under våren (jag var där i april). Ett riktigt slitgöra. Camellia sinensis har som bekant många sköna släktingar men tebusken är en av världshandelns värstingar. Den blommar fint i vitt, men blommorna är ganska små. I teodlingarna blommar den däremot inte alls eftersom alla skott plockas av. Man håller också buskarna på plockvänlig nivå.  Tebusken finns ibland att köpa som krukväxt här hemma och ska behandlas som en vanlig kamelia. Sur jord, jämn fuktighet och sval vinterförvaring under ljus.

I det sparsamma ljusets tid

5 november, 2010

Solen flämtade till en stund idag och då gick min hund Agnes och jag ut. Inte ens växthuset med bredsida mot söder (inte bra sommartid) får någon större D-vitamindos just nu.

De frostmålade löven behöll sin glasyr på skuggiga platser och det är nu bara Djävulen, så kallar vi smällspirean Physocarpus opulifolius ‘Diabolo’, som håller färgen i min trädgård. Jag har haft den i många år och gillar den fortfarande skarpt. Annars har jag tyvärr lätt för att tröttna.

De här trollfrisyrerna tillhör  en klematis som självsått sig. Och nu far det ena fröet efter det andra iväg och kanske blir det plantor någon annanstans. De får gärna sticka över till grannarna. Vi har goda och glada grannar och jag unnar dem verkligen klematisplantor. Men jag kan inte garantera att de blir snygga.

I växthuset fortsätter trädormbunken att rulla upp sina nya blad. Det är ingen syssla den brukar ägna sig åt så här års. Men det beror nog på omplanteringen i somras. Den fick nytt mod och det behövdes. Den har jag inte heller tröttnat på.

Och äntligen börjar fröerna mogna hos Afrikas Blå. Har visserligen sex plantor men jag tänkte så några till. Det är ju så lätt, de är grymt dekorativa och drar in en medelhavsfläkt i trädgården – fast egentligen är den ju sydafrikansk. Jag hoppas också att humlorna har fixat ett möte mellan de vita och de blå så jag får någon blekt ljusblå.

Just nu känns det långt till nästa trädgårdssommar. Men jag brukar tänka på tomaterna. Om knappa 3 månader ska jag så dem och då är det väl vår. Nästan. Men innan dess ska jag och min lilla hund gå en kurs som heter Cirkushund. Det passar henne perfekt. Hon är galet glad i att lära sig att göra saker. Det är bara jag som behöver träna in pedagogiken.
TREVLIG HELG alla där ute!

Så blev det

4 september, 2010

Herrestadsbegonia har vuxit. Och vuxit. Jag lovade ju att berätta hur det har gått. Jodå. Men det blev inte vad jag väntat mig. Dvs  fyllda jätteblommor i illröd färg. Nu är det visserligen många, men rätt spinkiga blommor i knallorange. Inte min färg. Kommer inte att överleva vintern…

Slut för i år, tack för år

2 september, 2010

Afrikas blå (och vita) har blommat sällsynt fint i år. Men nu är det över för denna gång.

Fröställningarna är bortklippta, alla utom en som ska få mogna och ge frön till en sådd. Det är mycket lätt att föröka Afrikas blå lilja (Agapanthus) genom frösådd. De kommer att gro snällt i växthuset i vår och tar något år på sig för att blomma.

Plantorna får stå ute tills frosten kommer (och det kan bli snart). Sedan flyttar jag in dem i växthuset och drar ner på vattnet. Då vissnar de ner och går i vila. Sedan vinterförvarar jag dem i frostfritt garage i mörker. Det gäller bara att hålla koll på bladlössen som är sugna på ett skrovmål när plantorna börjar växa igen.

Passionen i häcken

28 augusti, 2010

Nu blommar granhäcken. Nja, inte själva häcken utan passionsblomman Passiflora ‘Incense’ som gladeligen klänger omkring bland barren. Jag tycker det är festligt att använda olika klättrare. ofta ettåriga, i buskar och träd – även pioner – som inte blommar alls eller bara har en kort fägringstid. Den här sorten växer mycket snabbt och har ätbara frukter men jag räknar inte med att de kommer att mogna. Sorten är mycket härdig och lär klara -20 grader, men det kan jag inte gå i god för.

Olivkart

9 augusti, 2010

Olivträdet har blommat och nu sitter karten där, inte större än knappnålshuvuden. Under det dryga tiotalet år som jag haft trädet har det gett 1 (en) oliv! Nu är det två meter högt och nyligen omplanterat i en mastigt stor kruka så kanske…
Att vandra i olivlundar utmed Medelhavet är toppensemester för mig. Vinden bläddrar så skönt i de gråsilvriga bladen. Stammarna är knotiga och ofta uråldriga.
Jag vet att olivträdet är motsvarigheten till våra björkar och hasslar när det gäller allergier. Man kan faktiskt se enorma pollenmoln när den tiden är inne.

Rönn i miniatyr

6 augusti, 2010

 

 

 

Rönnen i tråget är nu tre år och börjar arta sig. Bladen har krympt men är än så länge lite för stora. Har format den ytterst lite. Vintern på dansbanans bord bekom den inte alls. Prima virke.