Archive for the ‘Perenner’ Category

Vart tog du vägen, lille vän?

10 februari, 2011

Jag såg inte till alpklockan förra våren slår det mig nu. Var tog den vägen?

Den är så ljuvlig men lite svår att hålla under uppsikt. Vill du också så den? Kolla då in den utmärkta beskrivningen här.

Clear to land!

22 januari, 2011


Så här ser humlans landningsbana ut. Inflygningsrampen påminner om den som finns på Arlanda och alla andra -landa. Humlan har STOL-egenskaper (Short Take Off and Landing), som är helikopterlika. Ändå kan man se henne dråsa in i paulunen som en drucken. Att fingerborgsblomman bjuder ut sig så här frikostigt beror ju på att hon vill pudra humlans rygg med pollen.

Men… en del humlor vill mest ha nektar. Och om tungan skulle vara för kort är det snabbt fixat. Humlan biter helt enkelt ett hål och sticker in sin lilla tunga där och samlar ihop en slurk. Nectar robbers, till skillnad från legitimate visitors,  kallar sakkunskapen de här busarna.

I det sparsamma ljusets tid

5 november, 2010

Solen flämtade till en stund idag och då gick min hund Agnes och jag ut. Inte ens växthuset med bredsida mot söder (inte bra sommartid) får någon större D-vitamindos just nu.

De frostmålade löven behöll sin glasyr på skuggiga platser och det är nu bara Djävulen, så kallar vi smällspirean Physocarpus opulifolius ‘Diabolo’, som håller färgen i min trädgård. Jag har haft den i många år och gillar den fortfarande skarpt. Annars har jag tyvärr lätt för att tröttna.

De här trollfrisyrerna tillhör  en klematis som självsått sig. Och nu far det ena fröet efter det andra iväg och kanske blir det plantor någon annanstans. De får gärna sticka över till grannarna. Vi har goda och glada grannar och jag unnar dem verkligen klematisplantor. Men jag kan inte garantera att de blir snygga.

I växthuset fortsätter trädormbunken att rulla upp sina nya blad. Det är ingen syssla den brukar ägna sig åt så här års. Men det beror nog på omplanteringen i somras. Den fick nytt mod och det behövdes. Den har jag inte heller tröttnat på.

Och äntligen börjar fröerna mogna hos Afrikas Blå. Har visserligen sex plantor men jag tänkte så några till. Det är ju så lätt, de är grymt dekorativa och drar in en medelhavsfläkt i trädgården – fast egentligen är den ju sydafrikansk. Jag hoppas också att humlorna har fixat ett möte mellan de vita och de blå så jag får någon blekt ljusblå.

Just nu känns det långt till nästa trädgårdssommar. Men jag brukar tänka på tomaterna. Om knappa 3 månader ska jag så dem och då är det väl vår. Nästan. Men innan dess ska jag och min lilla hund gå en kurs som heter Cirkushund. Det passar henne perfekt. Hon är galet glad i att lära sig att göra saker. Det är bara jag som behöver träna in pedagogiken.
TREVLIG HELG alla där ute!

Fler blad åt trädgården

19 oktober, 2010


Även om hösten är här och gnager på bladen så är många fortfarande så vackra. Nästa år ryker nog en del blommor till bladväxternas fördel men i många fall så har de ju både ock. Jag drömmer om en maffig funkiarabatt, om den stooora ormbunksrabatten, om vildvinväggen (fristående) och låga silversmygare bland rosorna. Ska köra extra ben- och armgympa för det här kräver muskler. Upplandsleran är tuff. Och lust. Om inte lusten finns blir det ingenting. KLICKA på bilderna!

En mans verk

24 september, 2010

Kan inte påstå att jag är stormförtjust i den här tvåvåningsrudbeckian, Echinacea purpurea ‘Doubledecker’. De där dubbla blommorna varar inte heller i evighet. Men jag tror att jag skulle bli förtjust i Eugene Schleipfer, som är mannen bakom skapelsen. Han är trädgårdshandlare i tyska Neusäß, en stor, bullrig, glad och diskussionslysten 63-årig man i keps och skinnväst, som ärvde en plantskola och blev ”gärtnerunikum”. För många år sedan hittade han en mysko rudbeckia, gjorde massor av selektioner och presenterade sedan dubbeldeckaren. Jelitto var först med frön och de köpte jag. 

 
Eugene kallas också The Plant Whisperer för ingen förstår sig på växter som han. Eller jord. Sedan han kramat en näve jord i handen kan han säga pH-värdet! På det området har han blivit testad. Folk åker miltals ifrån för att besöka hans plantskola. Bilar jag genom Tyskland någon mer gång kommer jag också att göra det och köpa Gentiana  ‘Eugen´s Allerbester’ ur skaparens egen hand. Det är en fylld helt förtjusande gentiana.
Nej, Eugene har varken blogg eller hemsida!

126951 landade säkert

18 september, 2010


Det är minst 15 år sedan jag köpte trädormbunken Dicksonia antarctica, som korrekt ska heta sydlig trädormbunke. Den fanns till extrapris på Wisley, det engelska trädgårdssällskapets flaggskepp en bit utanför London. Ormbunken kostade £50. Sådana växter fanns det då inte skymten av i Sverige och jag slog till – utan vidare tanke på hur jag skulle få hem den. 20 kg planta är inte så hanterbart.
Men jag kom igenom flygplatskontrollen och in i planet där flygvärdinnan höjde på ögonbrynen.
Efter en timme hade fötterna domnat bort och jag nös ideligen. Tror att den rackarns ormbunken behagade släppa sina sporer. Det var sen lördagskväll och flygbesättningen var lite uppsluppen så till slut tog en road flygvärdinna hand om eländet och öppnade en plantgarderob ”men bara för den här flighten” sa hon  bestämt – om jag skulle dyka upp igen.
Väl hemma hittade jag certifikatet.

Australien och Tasmanien har tjuvats på många trädormbunkar. De är så himla lätthanterliga när det gäller plantering. Det är bara att hugga av stocken och sätta ner i planteringshålet. Det gjorde man vid restaureringen av The Lost Gardens of Heligan i Cornwall. Här skulle det väl gå sämre för även om D. antarctica är frosttålig så överlever den inte en massa minusgrader. Min vinterförvaras i säkerhet. Certifikatet visar att jag är legitimerad trädormbunkesägare. Det känns skönt!
Varje vår/sommar  ”föder” den nya blad. Man känner nackarna om man stoppar ner fingret mellan de redan befintliga fanorna. Det är helt underbart vackert när de rullar ut sig och med Dickson, som vi kallar den, började en lång och ingalunda överstånden kärlek till ormbunkar.

…säg mig vem vackrast i landet är

5 september, 2010


Klematisen ‘Alionushka’ speglar sig i sin vattendroppe. Hon bor i polkagrisrosen och ersätter blomningen där när rosen inte längre vill. I år har hon varit mycket flitig och det är inte slut än…

HÖSTDOFTER

3 september, 2010

I går repade jag salviablad och rosmarinbarr och hela köket doftade som en en bykrog i Toscana. Och på vägen till brevlådan måste man stanna upp en stund och stoppa näsan i ‘Harlow Carr’, som vinner dofttävlingen bland rosor i min trädgård. Nästan osannolik godis för näsan. Om nu frosten håller sig borta så kommer plantan med en otrolig höstblomning, knoppar i massor.

‘Harlow Carr’

Vallmokapseln vilar sig i doften.

Och så klippte jag bort överblommad lavendel och stod i moln av gammaldags linneskåpsdoft. Underbart!

Men hur är det egentligen med lavendelns beskärning? Engelsmännen klipper ju rätt hårt efter blomningen för att få fram snygga små buskar redan samma år. Det anses inte lämpligt i kallare klimat. Utväxten hinner inte mogna av och fryser bort. Så jag gör som vanligt: klipper bort överblommat nu och gör en kraftigare vårbeskärning.

1/2 fröpåse dahlia

24 augusti, 2010

När Thompson & Morgan visar bilder på Dahlia variabilis ‘Cactus Hybrids Mixed’  i katalogen/nätet ser de ut att vara ganska lika varandra. Men så här blir resultatet och det tycker jag är bra. Det blir mer spännande på så sätt.
Sådde dahliorna relativt sent, april, planterade om och toppade dem en gång. Nu är de över metern höga och blommar ordentligt. Det kommer de att göra fram till frosten.
De jag gillar får en etikett. Den talar om namn och färg. Sedan tar jag upp de knölarna när plantorna vissnat ner, torkar knölarna några dagar, slår in i tidningspapper eller lägger i grov vermiculite i öppna plastpåsar.
Nästa år blommar de igen. Fantastiskt. Och jag använde bara en halv fröpåse.

Välkommen!

8 augusti, 2010

Tycker  att man ska mötas av en snygging när man kommer hem. För min del parkerar jag tätt intill violklematisen (Clematis x durandii). Just nu är den i toppform och väller ut över muren.  Detta lär vara en av de äldsta klematishybriderna – från 1874 – och är en korsning mellan C. integrifolia och C. lanuginosa. Det är en av de där icke klängande klematisarna så den är mycket lämplig i fritt fall. Men den är förstås lika tjusig i t ex en rosenbuske.