Archive for the ‘Resor’ Category

Blåregn hos Den ödmjuke

1 december, 2010

När jag nu håller till i Kina på bloggen så vill jag gärna visa blåregnet i Den ödmjuke ämbetsmannens trädgård i Sozhou. Den är välkänd över hela världen (finns på UNESCO:s Världsarvslista). Det var hit Wang Xiancheng, poet och ämbetsman, anställd hos kejsaren, drog sig tillbaka 1510. Sexton år senare stod trädgården klar.

Men blåregnet? Jo, jag vill visa att det är inte bara påhitt att blåregn ska beskäras hårt för att blomma. Det här är många många år gammalt men helt underbart i sin knotighet. Titta på den tjocka stammen till vänster.


Utspringet om våren är makalöst med de nästan genomlysta bladen och knoppklasarna. Bodde jag här skulle jag under april sitta dygnet runt på stenen bredvid med termos och mackor.


Ljuvliga girlanger över den kantiga stenen av nyutslagna blommor och små veka blad. Alltsammans framtvingat av stentuff beskärning.

Annonser

126951 landade säkert

18 september, 2010


Det är minst 15 år sedan jag köpte trädormbunken Dicksonia antarctica, som korrekt ska heta sydlig trädormbunke. Den fanns till extrapris på Wisley, det engelska trädgårdssällskapets flaggskepp en bit utanför London. Ormbunken kostade £50. Sådana växter fanns det då inte skymten av i Sverige och jag slog till – utan vidare tanke på hur jag skulle få hem den. 20 kg planta är inte så hanterbart.
Men jag kom igenom flygplatskontrollen och in i planet där flygvärdinnan höjde på ögonbrynen.
Efter en timme hade fötterna domnat bort och jag nös ideligen. Tror att den rackarns ormbunken behagade släppa sina sporer. Det var sen lördagskväll och flygbesättningen var lite uppsluppen så till slut tog en road flygvärdinna hand om eländet och öppnade en plantgarderob ”men bara för den här flighten” sa hon  bestämt – om jag skulle dyka upp igen.
Väl hemma hittade jag certifikatet.

Australien och Tasmanien har tjuvats på många trädormbunkar. De är så himla lätthanterliga när det gäller plantering. Det är bara att hugga av stocken och sätta ner i planteringshålet. Det gjorde man vid restaureringen av The Lost Gardens of Heligan i Cornwall. Här skulle det väl gå sämre för även om D. antarctica är frosttålig så överlever den inte en massa minusgrader. Min vinterförvaras i säkerhet. Certifikatet visar att jag är legitimerad trädormbunkesägare. Det känns skönt!
Varje vår/sommar  ”föder” den nya blad. Man känner nackarna om man stoppar ner fingret mellan de redan befintliga fanorna. Det är helt underbart vackert när de rullar ut sig och med Dickson, som vi kallar den, började en lång och ingalunda överstånden kärlek till ormbunkar.

Resa för magen

22 augusti, 2010

Tvätten snurrar i maskinen, allt är uppackat och vi är tillbaka igen. Och hjälp vad tomater och gurkor har mångfaldigats under den korta resan söderöver.

Första stoppet: Wreta Gestgifveri i skogarna mellan Nyköping och Norrköping. En urgammal anhalt för resande och mycket charmigt i dag.

 

 

Här har Carl XIV Johan, Linné, drottning Kristina, CJL Almqvist m fl historiska kändisar övernattat under resorna. Fast då såg det nog annorlunda ut. Här är huvudentrén.

Stekt ankbröst, friterat ankskinn, bönsallad med borlotti, skärböna och sockerärt, potatisrulle och citronsky (bilden). Före: Torsk och havskräfta, parmesansoppa med marinerad zucchini.
Efter: Wretas ostassiette
Mumsigt.

Utsikten medan man smuttar på vinet och fyller magen…

Småland i lånad charmstuga

 

Här bodde vi två nätter och njöt av lugnet medan regnet föll och solen sken. Matstandarden sjönk betydligt eftersom vi lagade själva. Men vi passade förstås på att äta kroppkakor. Skam vore annars…

Hos Karin på Öland
Fast Karin Fransson själv sågs inte till på sitt Hotell Borgholm. Synd tyckte vi. Har man så stora gourmet-ambitioner ska man ju inhösta applåderna – varje kväll. Men det kanske är för mycket begärt.

Efter den tragiska branden har hotellet byggts upp igen och är nu till många delar supermodernt. Vi bodde i ett minimalistiskt rum i svart och vitt med en turkos stol. Toalettrummet med dusch var helt inrett i sten, grått och vitt. Snyggt!  Men det var för maten vi kom…

Maten var svårfotograferad i restaurangljuset som var förvånande ocharmigt.

Vi valde Finsmakarmenyn med underrubriken Smak av sommar. Fyra rätter och på bilden visas förrätten:
Krispig anklevermacka (den som står på högkant till vänster), confiterad och lättrökt griskind med lufttorkad griskäke (hur låter det?). Fruktrelish, luftigt potatiskräm (i separat skål) och lammkrustillant på ramslökmos (klutten till höger). GOTT!
Som huvudrätt åt jag en saffransrostad gös bland en massa små goda tillbehör. Jag har tillbringat lång tid sedan jag kom hem för att ta reda på hur man gör saffransrostad gös för det var så himla gott. Men jag har inte lycktats. Någon som vet?
Sedan blev det ostar, så fint upplagda, och sist chokladmoussekaka med även där en del tillbehör. Då var jag så mätt att jag började funder över hur jag skulle kunna ta mig upp till rummet.
Till allt detta drack vi föreslagna viner och jag måste säga att det var en praktmiddag. Tack Karin!
(Och så passade jag på att fylla år och fick en läsplatta av O. Blev jätteglad och läser för fullt.)

Hotell Borgholms kryddgård där man kan sitta ute och äta bland dofterna. Men nej, det är nog inte den kryddgården som Karin Fransson pratat om i radioprogrammet Meny. Länkar till platserna finns i tidigare inlägg, här.

 

Bort, men kort!

14 augusti, 2010

Nu packar jag in hund och gubbe i bilen och reser ut i landet. Lyxar på Vreta Gestgifveri, kollar kantarellerna i Småland och lyxar ännu mer hos Karin Fransson på  Borgholms Hotell och förväntar mig att få höra hennes pipglada österrikiska skratt. Plus att få kolla örtagården. Allt på fem dagar. Men i alla fall… Den sjuka hunden, som nu är i hundhimlen (fast om hon har valt själv så är hon i skafferiet), höll oss i sin sjuklighet hemma de två senaste åren. Förr var hon, gamla underbara westien Tansi, en riktigt van resenär som sett mycket av landet, charmat hotellfolk (utom då hon gick raka spåret in och kissade på äkta mattan i ett slott i Västmanland) och testat många hotellsängar. Nu ska lilla dvärgschnauzern Agnes ut på sin första resa. Hoppas hon inte blir åksjuk och kräks. Hoppas hon tycker att det är lika roligt som Tansi gjorde.
Det kanske blir en reseberättelse…