Archive for the ‘trädgårdsbesök’ Category

Jag vill dansa som en hund

24 november, 2010


Tunga snömoln rullar in över min plätt på jorden. Små, pytteflingor, virvlar i blåsten. De orkar inte hålla sig kvar på grenarna men fastnar i hundens päls. Hon dansade i snöfallet och är så glad. Varför är inte jag glad? Jag vet, det är mörkret, det förbannade mörkret. Dags för D-vitamin! Här finns det upplevelse-D-vitamin: Edvard Andersons växthus i Bergianska Trädgården. Det är en skön plats när ljuset flödar från starka lampor, skön värme och snö utestängd av glasväggar.


Panteramaryllisen, Hippeastrum pardinum, från Peru och Anderna, kommer snart slå ut sina fläckiga i Edvards hus. Den är efterfrågad bland odlare men mycket ovanlig på till salu-listorna. Annars är jag inte någon större vän av amaryllisar. Byngliga växter som ramlar omkull. Skär alltid av dem och sätter i vas.


Om man bara höjer blicken när man vandrar från växthuset kommer man att se ”bären- att -pussas-under”, misteln, i trädet. Det på minner mig om att jag kanske ska köpa en kvist och pussa på mannen i mitt liv. Enda parasiten i svenska träd och bären har använts som lim för att fånga fåglar. Låter inte särskilt kul. Skippar mistel! Man kan väl pussas ändå.

Önskar mig glad som en hund i det grå snöfallet. Önskar snö, om den ska vara nödvändig, som fäster på träd och buskar. Önskar mörkret all världens väg.

PS
Nu har jag köpt frön till vårsköna. Det känns bra.

Annonser

Från gräddhyllan

5 juni, 2010

Har varit på besök i Södra Årstalundens koloniområde och njutit i fulla drag. På denna trädgårdsälskarnas geografiska gräddhylla växer både vanligt och ovanligt med hjärtans lust även om just denna vinter varit lite svår för alla.

I Kenneth Nilssons fantastiska brant-trädgård  blommade de största irisar jag sett tillsammans med ljuva syrener, äkta kvitten och klematis klättrande i äppelträd. Lägg också märke till brakvedsträdet. Däremot har sorgligt nog ett av hans blåregn strukit med och först nästa år kommer det andra att blomma med kraft igen.

 

 

Andra boade in sig på det mest förtjusande sätt. Varje centimeter är intäckt. Huset håller på att försvinna…

  

  

  

 

 

Och så strålade det bedårande näsduksträdet. Nyfikna beundrare har trampat upp en stig utmed staketet. Man kan undra hur många det är som stått här och tittat på underverket.

 

 


Till slut:

 

Javisst skyndar man sig…