TJOHO!

22 december, 2010


JAAA! Nu har det vänt. Det är vackert som ett julkort ute men, det bästa, nu kan det bara bli ljusare ett halvår framåt. Plötsligt blir det bråttom. Det är hög tid att beställa chili- och tomatfrön. Köptetomaterna är fruktansvärt tråkiga. För min del får de stanna i butiken. Nu tar vi fram de torkade och frysta minitomaterna, mjukar upp dem i lite vatten en stund, kramar ur, blandar med olivolja och hackad vitlök, ev några blad basilika. Smakrikt, gott.

Annonser

Firma Skott&Skutt

18 december, 2010

Just firma Skott&Skutt är den mest underbara affärsverksamhet jag känner till. Ingen går plus men alla blir nöjda.  Älskar er båda!

Den nya svenska flaggan…

16 december, 2010

På väg mot ljuset

13 december, 2010

Ser ni det gamla paret som stretar fram i snålblåsten under de stora ekarna? Jag tror, eller hoppas i alla fall, att de är på väg mot värme, tända ljus och en kaffeskvätt.

Ungefär så här känns det nu. Ett enda stretande mot en ljusare tid. Den 22 december klockan 00:38 smäller vi av champagnekorken (om vi är vakna). Då inträffar vintersolståndet, vi har nått botten och det kan inte bli värre. På andra sidan den här djupa natten då jordaxeln i norr lutar sig som mest bort från solen, finns i alla fall ljuset. Sedan är det bara att fortsätta att knapra D-vitamin och vänta på solfilmen i TV. I början går det ju rysligt sakta och det är väldigt svårt att förstå att fjorton dagar senare står solen som närmast, men om de som begriper det här säger det så…

Fortsatt trevlig Luciadag!

Nobelmiddagen avklarad

11 december, 2010

Medan midvinternattens köld var hård och paphen blommade åt vi Nobelmiddag.


Vi brukar göra det – framför TV:n. I år blev det
Skaldjurspaj med romsås
Oxfilé till mig och  entrecote till mannen som tycker att filén är för mesig. Lättfriterade grönsaker.
Hjortronpannacotta
Champagne samt vitt och rött

Så idag blir det keso. Allt har sin baksida. Vi tajmar in donatorns skål (därav champagnen) men sedan tappar vi kontrollen och äter i vår takt. Annars skulle allt vara torrt, kallt och tråkigt.

Gunnar Kajs magnetfixerade Nobelanenmoner från San Remo var helt fantastiska. Någon som vet var det finns en magnetplatta att köpa?

VAD VILL DU LÄSA OM?

8 december, 2010

Trädgårdsböcker kommer och går. En del bläddras det flitigt i, andra bara stannar i bokhyllan. Jag har an känsla av att efter en frikostig period drar man ned på utgivningen.  Om du tänker efter lite och fick välja – vad du vilja läsa om?

Blåregn hos Den ödmjuke

1 december, 2010

När jag nu håller till i Kina på bloggen så vill jag gärna visa blåregnet i Den ödmjuke ämbetsmannens trädgård i Sozhou. Den är välkänd över hela världen (finns på UNESCO:s Världsarvslista). Det var hit Wang Xiancheng, poet och ämbetsman, anställd hos kejsaren, drog sig tillbaka 1510. Sexton år senare stod trädgården klar.

Men blåregnet? Jo, jag vill visa att det är inte bara påhitt att blåregn ska beskäras hårt för att blomma. Det här är många många år gammalt men helt underbart i sin knotighet. Titta på den tjocka stammen till vänster.


Utspringet om våren är makalöst med de nästan genomlysta bladen och knoppklasarna. Bodde jag här skulle jag under april sitta dygnet runt på stenen bredvid med termos och mackor.


Ljuvliga girlanger över den kantiga stenen av nyutslagna blommor och små veka blad. Alltsammans framtvingat av stentuff beskärning.

Mera tekamelia

30 november, 2010

När det ska göras ett riktigt fint grönt te i Kina wokas de unga bladen för hand i flera omgångar, fermenteras. Jag vill minnas att temperaturen i woken var 120°. Wokaren är alltid en man till skillnad från plockaren.  I Japan, som fått sin tehistoria från Kina via munkar, ångar man i stället bladen.

Tevattnet ska hålla max 85° (fast det finns många skolor). Då är bubblorna i kastrullen fortfarande små.  Bladen får dra en stund i vattnet och följer med i koppen/glaset. Låt de  inte stå för länge, då kan teet bli beskt. Under mitt besök i Kina serverades grönt te i små koppar till varje måltid och även däremellan. Det är lika självklart som mjölk var förr i tiden hos oss.  Man ska vara observant på bäst-före. Ett grönt te håller max ett år – om det förvaras väl tillslutet och svalt. Hälsoeffekterna diskuteras ständigt. Men kineserna har druckit grönt te i 5000 år och hållit sig långt ifrån hjärt/kärlsjukdomar så helt fel kan det väl inte vara. Fast nu har snabbmat med läsk kommit även dit och då förändras statistiken.

Javisst är det tebusken!

29 november, 2010

Eva knäckte det!

Här växer te i Hangzhou i Kina. Det är kvinnor som plockar, aldrig en man. Och för det riktigt fina teet tar man bara de unga skottens yttersta toppar under våren (jag var där i april). Ett riktigt slitgöra. Camellia sinensis har som bekant många sköna släktingar men tebusken är en av världshandelns värstingar. Den blommar fint i vitt, men blommorna är ganska små. I teodlingarna blommar den däremot inte alls eftersom alla skott plockas av. Man håller också buskarna på plockvänlig nivå.  Tebusken finns ibland att köpa som krukväxt här hemma och ska behandlas som en vanlig kamelia. Sur jord, jämn fuktighet och sval vinterförvaring under ljus.

Vad är detta?

29 november, 2010