Efter bloggsemestern

Tog lite bloggledigt… Tycker att jag behöver det ibland. Under tiden har jag gått omkring i trädgården och förundrats över att sommarblommorna ännu håller igång så här en bit in i oktober. Krassen, som sått sig själv, har färger jag inte känner igen sedan tidigare.  Just  nu blommar den som mest.

Den märkliga snäckbönan virvlar med kjolarna i växthustaket och doftar (kanske luktar, kan inte bestämma mig) starkt.

Röda salvians sticklingar blommar för fullt och jag borde väl plocka av spirorna men det får vara. Svarta vinbärssalvian, som skymtar i bakgrunden har också fått en ny blomknäpp. Kan det vara så att de, som kommer att förgås, känner att tundra och isvindar snart  lurar runt knuten så nu får man  allt ge järnet?

HÖSTDOFTER

I går repade jag salviablad och rosmarinbarr och hela köket doftade som en en bykrog i Toscana. Och på vägen till brevlådan måste man stanna upp en stund och stoppa näsan i ‘Harlow Carr’, som vinner dofttävlingen bland rosor i min trädgård. Nästan osannolik godis för näsan. Om nu frosten håller sig borta så kommer plantan med en otrolig höstblomning, knoppar i massor.

‘Harlow Carr’

Vallmokapseln vilar sig i doften.

Och så klippte jag bort överblommad lavendel och stod i moln av gammaldags linneskåpsdoft. Underbart!

Men hur är det egentligen med lavendelns beskärning? Engelsmännen klipper ju rätt hårt efter blomningen för att få fram snygga små buskar redan samma år. Det anses inte lämpligt i kallare klimat. Utväxten hinner inte mogna av och fryser bort. Så jag gör som vanligt: klipper bort överblommat nu och gör en kraftigare vårbeskärning.

Bästa besken?

Har köpt en ny lurvig äppelmynta för den gamla har tatt slut. Variegerad, hoppas den smakar lika bra som den vanliga. Min icke så stora konsumtion av äppelmynta går till midsommarens, julens och påskens snaps. Petar på morgonen ner en kvist i en flaska okryddat brännvin, drar upp den vid middagstid och så är det klart! Det blir en mild, gyllene besk, som många gillar mycket bättre än den fräna, köpta.
Hur kan en äppelmynta, gisslet i mången trädgård, ta slut? Jo, man plantera den i en liten plasthink, låter den stå i flera år utan något intresse utifrån och när den är nära knäcken kommer den kalla vintern och fixar resten. Ville inte bry mig mer – men så kom jag att tänka på snapsen.