I hetaste laget

Fortsätter med chili. Världens allra hetaste chili är ganska ny och heter ‘Naga Viper’. Det var en odlare i England, som lyckades ta fram den genom att korsa tre urstarka chilisorter. Den ser ut ungefär som ‘Habanero’. 1 359 000 scoville-grader!! Det biter man inte så gärna i.

Men här ser du en som testar:

Aj, aj aj…
Näst hetast anses ‘Buth Jolokia’ vara. Ynka 300 000 sc. Men jämför med ‘Jalapeño ‘, 2 500-3 000 på skalan. Frön till ‘Buth Jolokia’ säljs hos Jennys frön & Sånt. Passar om man vill spela Tarzan under middagar med vänner.

Ur Jennys samling väljer jag hellre ‘Red Ricoto’, som är så vacker med sina svarta frön och har fruktig smak mitt i hettan. Odlade förr den gula ricoton men det är numera svårt att hitta frön.

Nobelmiddagen avklarad

Medan midvinternattens köld var hård och paphen blommade åt vi Nobelmiddag.

Vi brukar göra det – framför TV:n. I år blev det
Skaldjurspaj med romsås
Oxfilé till mig och  entrecote till mannen som tycker att filén är för mesig. Lättfriterade grönsaker.
Hjortronpannacotta
Champagne samt vitt och rött

Så idag blir det keso. Allt har sin baksida. Vi tajmar in donatorns skål (därav champagnen) men sedan tappar vi kontrollen och äter i vår takt. Annars skulle allt vara torrt, kallt och tråkigt.

Gunnar Kajs magnetfixerade Nobelanenmoner från San Remo var helt fantastiska. Någon som vet var det finns en magnetplatta att köpa?

Plommonregn

Nu slår plommonen i backen så tätt att hunden vägrar att gå under bombardemanget. Först trodde jag att det var mirabeller. Men nej, det är nog allmänt gulplommon. Lätt sötma, en aning beska. Men vad ska man göra med dessa mängder?
Det mesta går till spillo. Även grannarna får nog efter ett tag. Och jag vägrar att stapla sockerstinna konserver – jag mår inte bra av socker och jag tror inte det är så bra för andra heller. Den korta tid som de här plommonen finns äter vi dem varje dag eller också gör jag efterrätter så här:

Plommonen snittas och doppas i kokande vatten, bara någon sekund. Sedan är det lätt att dra av skalen. Samma som för tomater.

Jag krossar dem med fingrarna och tar jag ut kärnan. Det blir en slags grov plommonkompott, som behåller sin friska, naturliga smak och har lagom sötma utan tillsatt socker. Lite vispgrädde till är inte så dumt. Visserligen mörknar färgen rätt snabbt men det gör inte så mycket. Kan förhindras med hjälp av citronsaft men då är vi där igen – det kan behövas socker.

Resa för magen

Tvätten snurrar i maskinen, allt är uppackat och vi är tillbaka igen. Och hjälp vad tomater och gurkor har mångfaldigats under den korta resan söderöver.

Första stoppet: Wreta Gestgifveri i skogarna mellan Nyköping och Norrköping. En urgammal anhalt för resande och mycket charmigt i dag.

 

 

Här har Carl XIV Johan, Linné, drottning Kristina, CJL Almqvist m fl historiska kändisar övernattat under resorna. Fast då såg det nog annorlunda ut. Här är huvudentrén.

Stekt ankbröst, friterat ankskinn, bönsallad med borlotti, skärböna och sockerärt, potatisrulle och citronsky (bilden). Före: Torsk och havskräfta, parmesansoppa med marinerad zucchini.
Efter: Wretas ostassiette
Mumsigt.

Utsikten medan man smuttar på vinet och fyller magen…

Småland i lånad charmstuga

 

Här bodde vi två nätter och njöt av lugnet medan regnet föll och solen sken. Matstandarden sjönk betydligt eftersom vi lagade själva. Men vi passade förstås på att äta kroppkakor. Skam vore annars…

Hos Karin på Öland
Fast Karin Fransson själv sågs inte till på sitt Hotell Borgholm. Synd tyckte vi. Har man så stora gourmet-ambitioner ska man ju inhösta applåderna – varje kväll. Men det kanske är för mycket begärt.

Efter den tragiska branden har hotellet byggts upp igen och är nu till många delar supermodernt. Vi bodde i ett minimalistiskt rum i svart och vitt med en turkos stol. Toalettrummet med dusch var helt inrett i sten, grått och vitt. Snyggt!  Men det var för maten vi kom…

Maten var svårfotograferad i restaurangljuset som var förvånande ocharmigt.

Vi valde Finsmakarmenyn med underrubriken Smak av sommar. Fyra rätter och på bilden visas förrätten:
Krispig anklevermacka (den som står på högkant till vänster), confiterad och lättrökt griskind med lufttorkad griskäke (hur låter det?). Fruktrelish, luftigt potatiskräm (i separat skål) och lammkrustillant på ramslökmos (klutten till höger). GOTT!
Som huvudrätt åt jag en saffransrostad gös bland en massa små goda tillbehör. Jag har tillbringat lång tid sedan jag kom hem för att ta reda på hur man gör saffransrostad gös för det var så himla gott. Men jag har inte lycktats. Någon som vet?
Sedan blev det ostar, så fint upplagda, och sist chokladmoussekaka med även där en del tillbehör. Då var jag så mätt att jag började funder över hur jag skulle kunna ta mig upp till rummet.
Till allt detta drack vi föreslagna viner och jag måste säga att det var en praktmiddag. Tack Karin!
(Och så passade jag på att fylla år och fick en läsplatta av O. Blev jätteglad och läser för fullt.)

Hotell Borgholms kryddgård där man kan sitta ute och äta bland dofterna. Men nej, det är nog inte den kryddgården som Karin Fransson pratat om i radioprogrammet Meny. Länkar till platserna finns i tidigare inlägg, här.