KÅKEN BRINNER!

FÖRE:

Varje år växer klättervildvinet Parthenocissus quinquefolia ´Engelmannii´över fönstren och det blir mörkt inne. Vissa fönster försvinner helt. Årets klippning har gjorts idag och det är fortfarande vackert med vinets eldsflammor.

EFTER: 

Nu ser vi ut igen! Det tog flera år efter renoveringen av murfasaden innan vi vågade låta vildvinet klättra upp. Men så sa vi OK och har inte ångrat det. Hela kåken brinner vid den här tiden, men det är ingen skrämmande utan estetisk eldsvåda. I rankorna som går över fönsterraden finns ett fågelbo. Klart att det får vara kvar.

 

Kommer, går – och kommer

Svavelpionen har lagt sig platt på marken. Men frön har den lämnat efter sig. De ska få gro i små pottor nergrävda i jorden. Fast jag brukar glömma var…

I nästa vecka tycks det i alla fall här i Stockholmstrakten bli klart och torrt väder. Då är det fint att ta in frön.

Många tror att de frön man plockar själv är sämre än de som kommer från fröfirmorna. Men så är det alls. Dina egna frön har inte plockats för länge sedan, legat i stora lager eller för varma butiker. De är färska och har hög grobarhet om du inte gjort allt fel. Vanligast är nog att man plockar fuktiga frön och packar i påsar innan de torkat. Det går inte så bra. Låt dem torka åtminstone tre veckor helt öppet.

En mans verk

Kan inte påstå att jag är stormförtjust i den här tvåvåningsrudbeckian, Echinacea purpurea ‘Doubledecker’. De där dubbla blommorna varar inte heller i evighet. Men jag tror att jag skulle bli förtjust i Eugene Schleipfer, som är mannen bakom skapelsen. Han är trädgårdshandlare i tyska Neusäß, en stor, bullrig, glad och diskussionslysten 63-årig man i keps och skinnväst, som ärvde en plantskola och blev ”gärtnerunikum”. För många år sedan hittade han en mysko rudbeckia, gjorde massor av selektioner och presenterade sedan dubbeldeckaren. Jelitto var först med frön och de köpte jag. 

 
Eugene kallas också The Plant Whisperer för ingen förstår sig på växter som han. Eller jord. Sedan han kramat en näve jord i handen kan han säga pH-värdet! På det området har han blivit testad. Folk åker miltals ifrån för att besöka hans plantskola. Bilar jag genom Tyskland någon mer gång kommer jag också att göra det och köpa Gentiana  ‘Eugen´s Allerbester’ ur skaparens egen hand. Det är en fylld helt förtjusande gentiana.
Nej, Eugene har varken blogg eller hemsida!

Snabb krokusblomning

Om man inte får vandra i Kaukasus klippbranter och sniffa på höstkrokus, Crocus speciosus, så kan man i alla fall snabbnjuta av dem. Just nu säljs lökar, som ofta gått så långt att de vita tipparna är centimeterlånga. Köp dem och sätt i en kruka. Det dröjer inte länge förrän du har en ljuvlig och doftande upplevelse.

Sedan går det förstås så här:

Om marken inte är frusen planterar man ut lökarna och hoppas på en återkomst nästa år. För att det ska ske måste bladen, som kommer efter blomningen, få chansen att utvecklas. Om du inte lyckats med höstkrokus i trädgården kan det bero på platsen. Naturligt växer den på bergssluttningarna där vattnet rinner undan, det är alltså extremt väldänerat. Tänk på det!

126951 landade säkert

Det är minst 15 år sedan jag köpte trädormbunken Dicksonia antarctica, som korrekt ska heta sydlig trädormbunke. Den fanns till extrapris på Wisley, det engelska trädgårdssällskapets flaggskepp en bit utanför London. Ormbunken kostade £50. Sådana växter fanns det då inte skymten av i Sverige och jag slog till – utan vidare tanke på hur jag skulle få hem den. 20 kg planta är inte så hanterbart.
Men jag kom igenom flygplatskontrollen och in i planet där flygvärdinnan höjde på ögonbrynen.
Efter en timme hade fötterna domnat bort och jag nös ideligen. Tror att den rackarns ormbunken behagade släppa sina sporer. Det var sen lördagskväll och flygbesättningen var lite uppsluppen så till slut tog en road flygvärdinna hand om eländet och öppnade en plantgarderob ”men bara för den här flighten” sa hon  bestämt – om jag skulle dyka upp igen.
Väl hemma hittade jag certifikatet.

Australien och Tasmanien har tjuvats på många trädormbunkar. De är så himla lätthanterliga när det gäller plantering. Det är bara att hugga av stocken och sätta ner i planteringshålet. Det gjorde man vid restaureringen av The Lost Gardens of Heligan i Cornwall. Här skulle det väl gå sämre för även om D. antarctica är frosttålig så överlever den inte en massa minusgrader. Min vinterförvaras i säkerhet. Certifikatet visar att jag är legitimerad trädormbunkesägare. Det känns skönt!
Varje vår/sommar  ”föder” den nya blad. Man känner nackarna om man stoppar ner fingret mellan de redan befintliga fanorna. Det är helt underbart vackert när de rullar ut sig och med Dickson, som vi kallar den, började en lång och ingalunda överstånden kärlek till ormbunkar.

Trevlig helg!

Helgbuketten, som är två, har plockats från träd och buskar. Koreansk kornell, nypon från rosorna, rönnbär och bara några blomkvistar från femtunga. Snabbt gjort.
För övrigt hoppas jag att de häftiga regnskurarna har dragit vidare. Fick lökar med posten i går och ska plantera!

Sköna borstar

Borstgräsen hör till mina gräsfavvos. Står jättelänge och gnistrar i kvällsljuset. Att de är ettåriga gör inget. Man kan ju ändra sig till nästa år och vilja ha något annat.

Dunborstgräset, Pennisetum villosum,  tycker jag ska planteras så att man ser de ulliga vipporna i motljus under kvällen. Det är då kvaliteten kommer fram.

Fjäderborstgräset P. setaceum ‘Rubrum’ har inte lika lång borst men väl färg.  Båda de här gräsen kan torkas och användas i eternellarr. Jag tror att de torkade växterna är tillbaka. De skickades ut i kylan för åtskilliga år sedan efter en period av stor popularitet. Men nu är det nog dags igen, eller vad tror du?

Nu finns det nästan ingen tid…

…för att blogga. Det känns lite som om tiden är till låns. Det är ju fortfarande varmt här i Stockholmstrakten, men jag ser att det pågår en kamp därute. När luftfuktigheten är hög ruttnar dahlia- och rosknoppar. Tomaterna spricker. Squaschen drabbas av mjöldagg. Men ändå är det mycket som fortfarande är så vackert. Det blir många buketter medan jag väntar på att vildvinet ska spela upp sin färgsymfoni. Men det är ingen brådska.

Ta tomatfrön!

Tänka sig. I oktober-november tar jag frön av tomaterna och 2-3 månader senare sår jag dem. Då blir vintern kort!
Men varför ska man ta frön från sina tomater? Jag ser flera skäl.
1. Sorter som är svåra att få tag i. ‘Ananas Noir’ är en sådan och den kommer ”true” (blir likadan) från eget frö. ‘Kumato’ från grönsaksdisken är en annan. Den finns helt enkelt inte som frö. (Är ett skyddat varumärke, men hobbyodlarna kan man inte göra mycket åt.)
2. Man kanske fått en speciellt god tomat eller till och med ätit den på krogen. Några frön i servetten slinker lätt med hem.
3. Ingen lust att köpa frön när hela växthuset är fullt.
4. Experimentlusta!  Om man sått en F1-hybrid så vet man aldrig hur avkomman blir. Oftast sämre tyvärr, men ibland sker under.
5. Det ingår i odlargenerna att ta frön.

Så här gör du:
Krafsa ur fröna och lägg dem i ett glas vatten. Byt vatten morgon och kväll tills allt fruktkött är borta. Det kan ta upp till en vecka. Torka sedan fröna luftigt. (De fastnar på hushållspapper, tesil är bättre.) Efter ca tre veckor är fröna torra. Så i vår.
Jag lovar att grobarheten blir mycket bra.

Höstens pinglor

Körsbärsbenvedens klockor dinglar i vinden och den skulle vara en oansenlig växt om det inte var för de här köttiga klockorna som bär fröna. Men på hösten överglänser den det mesta. Härdig (zon 5), tålig och lättodlad. Den till och med självsår sig.