PS till kap 2

Priona finns fortfarande kvar som besöksträdgård. Den gudabenådade fotografen och konstnären (och charmige slarvern) Anton Schlepers dog i sviterna av aids 3 månader efter det att AoT:s första nummer kom ut. Tillsammans med Henk Gerritsen skapade han Priona Gardens som blommade av både växter, skulpturer och massor av arrangemang. Han vara bara i början av en strålande karriär när sjukdomen slog till. Anton och Henk var båda med på Alnarp. Anton satte igång att storröka mitt under ett föredrag. Det var inte OK då heller så han lyftes varsamt ut.

Kap 2: Början

1991 jobbade jag sedan flera år som chefredaktör på Allt i Hemmet. Tidningen gick bra och vi höll konkurrenten Hus & Hem stången med god marginal. 1992 kom den hos Bonniers minst sagt geniförklarade danske koncernchefen Erik Skipper Larsen på den lysande (ironiskt) idén att slå ihop Allt i Hemmet med Sköna Hem för att ta hem de stora annonspengarna. De kom aldrig och båda tidningarna försvann! (AiH är numera tillbaka.) Men jag ska inte klaga. Jag blev erbjuden mitt livs chans: att starta en ny trädgårdstidning! Da-da-daa!
Det hade redan gjorts en dummy inom förlaget. Den fick jag och den låste jag in i ett skåp så långt bort från mig som möjligt. Det var nog inget fel på den men jag ville göra en helt annan tidning. Redan där blev Den Store Chefen och jag ovänner och det gick aldrig över.
Efter långa nätter och otroligt mycket jobb med en pytteliten redaktion (det var i den vevan man började krympa redaktionerna för användning av frilansare = billigare) kom tidningen ut lagom till trädgårdsmässan 1993. Där gjorde jag en liten kupp och tog mig, till min förvåning, igenom bevakningen utan svårighet och gav kung och Silvia ett färskt exemplar. Jag ville ge dem en tidningen var men kungen tyckte att det räckte med en och den fick Silvia. Hon är ju den trädgårdsintresserade så han hade rätt.
Innan tidningen kom ut skrev fackpressen (Viola Trädgårdsvärlden) om ”Bonniers lekstuga”. Mitt i tröttheten efter på tok för mycket jobb tog jag eld och gick i svaromål för enda gången i mitt liv.  Jag fick faktiskt en ursäkt.
Måttot för den nya trädgårdstidningen Allt om Trädgård var ”grundligt för nybörjare men alltid något för de som redan kan parat med skönhet, lust och glädje”. Det tog rätt lång tid att vinna ”amatörexperternas” hjärtan men tidningen startade mycket bättre än vi vågat hoppats. Jag minns inte siffrorna men prognoserna krossades rejält.
Under förberedelsearbetets år var jag på Alnarp (lantbruksuniversitetet) och lyssnade på ett föredrag om den holländska perennvågen. Jag blev totalsåld och i första numret hade vi en gedigen artikel om just detta skriven av Rune Bengtsson, fortfarande en höjdare i Trädgårdssverige. Här är den:

Åren har gått men jag tycker fortfarande att det är en riktigt bra artikel som står sig väl. Klicka så går det nog att läsa.
Nästa gång: Vilka skulle skriva och ta bilder?

Kapitel 1 – en ny tidning

Jag ska berätta en historia för er, mina vänner. Den är sann så vitt jag minns och underbar (fast jävligt jobbig) såsom jag upplevde den och – faktiskt  – betydelsefull för nutida trädgårdsmänniskor.  Det var när Allt om Trädgård kom ut 1993. Och det var jag som fick i uppdrag att skapa den. Som journalist kan man inte få ett mer spännande uppdrag än att skapa en ny tidning. Då offrar man nattsömn, vänner, familj – man blir en ganska vidrig person som mår ömsom som en kung men också som en våt fläck. Kan lova att jag fick betala… En dag stod jag med huvudet rakt in i väggen…