Hett i Uppsala

Var i Uppsala i dag och jag måste säga att där krämar man på vid ån. Har nog aldrig sett så flammande planteringar: petunia, pelargoner och sötpotatis.

Dunderskön – och avskräckande

Vippvallmon, Macleaya cordata, är given i min trädgård och just nu står den som vackrast med sina kopparfärgade plymer, som når över 2 meters höjd. Jag vet att den förskräcker men det är nog oftast det minst förskräckande med den här växten som gör den impopulär: att den sprider sig med utlöpare, ganska ordentligt också.  Om man inte planterar den alltför tokigt tycker jag inte det är några större problem. Jag hugger av utlöparna med en vass spade och drar upp dem. Sedan håller den sig på plats till nästa år.
Det som borde förskräcka är att den är mycket giftig och växtsaften kan orsaka ordentliga skador på huden. Att äta den är farligt för både människor och djur. Men vippvallmon har under minst tusen år använts inom medicinen i Kina och ingår numera i mediciner mot främst prostatacanser. Ämnen i vippvallmon ingår i antiinflammatoriska medel och i antibiotika och man gör insektsmedel av den.
Blomvipporna är sköna, men bladen, just bladen, är allra vackrast! Eller hur?

ÄNTLIGEN!

40 millimeter flöt ner i trädgården under kväll och natt. Så efterlängtat! Nu går det nog att gräva i Upplandsleran igen.
Är man så dum så att man ställer sina växter i fåniga ytterkrukor utan hål så finns det bara en sak att göra efter regnet: lägga dem ner. Knölbegonian gillar inte att stå i vatten.

Klockmalvan, en favorit i kruka, gnistrade med regnets diamanter i kjolen. Och den asiatiska  liljan ‘Landini’ strålade. Den hittade jag i våras under ett utebord där löken glömts bort i en liten plastkruka. Vilken kämpe!

Giganterna

De här perenna riddarsporrarna, ‘Innocence’, sådde jag för några år sedan. Fröna kom från tyska kvalitetsfröfirman Jelitto och kostade då en förmögenhet. Nu är de billigare men en påse går ändå på 150 kr. Värt det? Ja, kanske. Hade jag köpt motsvarande plantor (om de än finns i handeln) hade det blivit dyrare. Nu är i alla fall sporrarna jättelika, manshöga, och vajar så tung i vinden att jag är tvungen att stötta dem. Och till hösten måste de flyttas för att inte ta livet av andra växter. Det blir en brottningsmatch.

‘Innocence’ nära.

Blommorna hos ‘Innocence’ är halvfyllda. Nu finns det en ännu mer spektakulär sort, ‘Double Innocence’, med fyllda blommor. (Titta på Jelittos hemsida om du är intresserad.) Man bör tänka på att perenna riddarsporrar gror bäst i ordentlig värme så en låda med undervärme eller andra arrangemang är bra. Annars är det inga problem.

Oumbärlig lök

Mina två sorter vitlök, Thermidrome (bilden) och Vigor, är skördade. Klyftorna sattes i slutet av oktober och blasten hann sticka upp innan den oregerliga vintern kom. Nu kan man fråga sig om det, förutom nöjet, är någon vits med att odla vitlök? Jo, det är det. Den hemodlade löken, som får torka hängande utan stress, blir betydligt enklare att skala. Med tiden hårdnar skalet och vitlöken håller sig ända tills det är dags att skörda igen. Den smakar starkt och gott.
Om du tycker att det är svårt att fläta blasten kan du helt enkel binda ihop lökarna med ett snöre. Lägga ihop dem en och en, sno om ett varv och dra till. Det kommer att likna en fläta.

Hos vissa sorter, särskilt Thermidrome, kan du hitta smålökar som sitter ”i luften”, mellan bladen. Det är s k halslökar. Dem plockar jag och lägger i svalskåpet tills det är dags att plantera under hösten. Nästa år blir det en liten rund lök utan klyftor. Du känner säkert igen den från grönsaksdisken där den går under namnet Solo.

Det finns massor av vitlökssorter,  många är franska. I år ska jag prova italienska Aglio rosso di Sulmona från Gourmetgarage.

Döden i dahlian

Vilken lurig rackare! Den snabba och livliga blomflugan trodde jag klarade sig undan blomkrabbspindeln, men icke! Jag såg inte själva attacken men det måste ha varit ett blixtanfall från gömstället bland dahlians blomblad. Här intas måltiden. Spindeln suger helt enkelt ut innanmätet hos blomflugan efter att ha sprutat in ett gift. Det är väl därför som offret blir så stilla. För evigt…

Kompanjon-ros

‘Buff Beauty’ har – med lite, lite hjälp – klättrat upp i prydnadsäpplet och jag hoppas sååå att den återblommar i höst när äpplena blir gulröda. Det skulle vara en hit! Självklart har den här rosen från 1939 vunnit fina priser. Den är otroligt vacker, doftar mycket gott och behåller sin aprikosfärg bättre i skuggan. Därför är det inte så dumt att låta den klätta upp i grenverket hos ett mindre träd.

Tragedin bakom namnet

Rosen Jacqueline du Pré står högt upp på listan i min trädgård. Historien bakom namnet är både verklig och mycket sorglig.

Jacqueline du Pré var en gudabenådad brittisk cellist. Bara 26 år gammal började hon förlora känseln i fingrarna – förödande för en cellist. Hon hade drabbats av MS. Två år senare höll hon sin sista konsert. Då kunde hon inte ens öppna locket till cellofodralet. I oktober 1987 dog hon 42 år gammal. De sista 14 åren var ett rent och skärt helvete. På judiska kyrkogården i London finns den här rosen på hennes grav. Jag lyssnar till hennes musik då och då och får en påminnelse om att man har en hel del att vara tacksam över.

Sticklingstid

En tokröd ros måste finnas i trädgården. Hos mig är det ‘HC Andersen’, ett friskt, välformat stoppljus. Rosen är från 1986. Den påminner om att det är hög tid att ta sommarsticklingar. I år får det bli från just denna och ‘Lousie Odier’, som jag håller av mycket. Men värmen är nog för svår just nu. Väntar några dagar.
Ser du den långbenta spindeln som boat in sig bakom rosen. Han kan inte ha en aning om rosens livscykel och vad trädgårdsvännen gör med den efter blomningen…

Trädgårdens kung

Jag har haft stenkoll på liljorna i år. Inga baggar har fått en enda chans så de är helt ofördärvade. Kungsliljan är min absoluta favorit – så lättodlad. Två stycken står i krukor och vajar oroväckande i vindbyarna. De är över en meter höga och tillåts luta sig mot de gamla krikonträden som numera är kapade upptill och tjänstgör som växtstöd runt dansbanan, den fristående uteplatsen.