Mina två sorter vitlök, Thermidrome (bilden) och Vigor, är skördade. Klyftorna sattes i slutet av oktober och blasten hann sticka upp innan den oregerliga vintern kom. Nu kan man fråga sig om det, förutom nöjet, är någon vits med att odla vitlök? Jo, det är det. Den hemodlade löken, som får torka hängande utan stress, blir betydligt enklare att skala. Med tiden hårdnar skalet och vitlöken håller sig ända tills det är dags att skörda igen. Den smakar starkt och gott.
Om du tycker att det är svårt att fläta blasten kan du helt enkel binda ihop lökarna med ett snöre. Lägga ihop dem en och en, sno om ett varv och dra till. Det kommer att likna en fläta.
Hos vissa sorter, särskilt Thermidrome, kan du hitta smålökar som sitter ”i luften”, mellan bladen. Det är s k halslökar. Dem plockar jag och lägger i svalskåpet tills det är dags att plantera under hösten. Nästa år blir det en liten rund lök utan klyftor. Du känner säkert igen den från grönsaksdisken där den går under namnet Solo.
Det finns massor av vitlökssorter, många är franska. I år ska jag prova italienska Aglio rosso di Sulmona från Gourmetgarage.
Journalist, författare
TRÄDGÅRDSLANDET 