Nummer 3

Så har nummer 3 slagit ut något så när. Börjar dra sig åt kopparhållet. Tror också att färgen förändras med åldern – fast då brukar den förstås ljusna. Få se.

TREVLIG & FIN MIDSOMMAR önskas alla bloggvänner. Nu drar jag ut i skärgården.

PIONFENOMEN!

Itoh-hybriden ‘Kopper Kettle’ har börjat blomma för första gången. Därmed har trädgården fått sin conversation piece.

Blomma nr 1

Blomma nr 2:

Värt att snacka om, eller hur? Nu blir det oliiidligt spännande att få se hur blomma nr 3 ser ut.

Den längsta dagen

På min plätt på jorden vibrerar korstörnet i kvällssolen.

Ännu når solen över växthuset till den formklippta hasseln.

Och helt underbara pionen ‘Coral Sunset’ kråmar sig i en sista ljusglimt.

Nu är det cirkus!

Sex blommor i år och detta är den första. Har väntat på den.  ‘Circus Circus’ är en pion som man blir glad av. Ostyrig, lite fransig, galen. Luktpion, javisst, men doften har fått ge vika för spralligheten. Luktar lätt urk och pannkakor. Men det står jag ut med.

Mystiska damen

Just nu har jag en diskussion med Thomas Seifert på Pionexperten om namnet på den här sötnosen, som blommar just nu. Det skulle vara ‘Many Happy Returns’  men den är ordentligt fylld. Han säger att pioner med fyllda blommor kan ge en enkel blomma, men inte två. Den andra blomman har ännu inte slagit ut men om jag känner på den så tycks den också vara enkel. Den liknar arten P. peregrina, som ‘Many Happy Returns’ är en korsning ur.  Det är nog svårt att komma längre.  Så jag stryker över namnet och skriver: sköna mystiska damen. Ful är hon ju inte.

Manna från himlen

Den här lilla rackaren med sin glödande blomma har kommit bara av sig själv. Det är en bonnpion, som numera ska heta bergpion. Eller också är det en bondpion – jag ger upp i namnrotande. Den fickparkerade intill en gammal luktpion. Tyckte kanske att den behövde lite sällskap. En annan har slagit sig ner tätt intill granhäcken, precis vid markstenen i för-det-mesta-skugga. Ingen särskilt bra plats för en pion, men vill den så får den.

Kort saga

Snipp, snapp, snut…

…så var sagan slut.

Först på plan

I går slog den första pionblomman ut. Det var sidenpionen, Paeonia wittmanniana, som vann loppet. Underbart! Under senare år har jag plantera många pioner i min trädgård. I år kommer jag att för första gången få se många av dem blomma. Men sidenpionen är en gammal goding som bara blir större och större.

Världen är bra liten

När Efwa i Provence köper en pion gör jag samma sak i Sollentuna. Och baske mig, jag tror att det är samma slags pion. Det märks att den är driven i växthus, bladen saknar den spänst som annars finns hos pioner. Men söt är den!

Lidande svavelpion

Så här såg min underbara, helt rent gula, svavelpion ut för några år sedan. Det gör den inte längre. Jag flyttade den till en plats där skuggan tar över allt mer och det gillar den absolut inte. Förra året blommade den inte alls och minskade i omfång. Det är dags att återigen ge den en ny och bättre plats. Men just nu, nää, det är bitande snöslask i luften. Snart…
Jag har två dåliga samveten till:
En buskpion som också står eländigt fel och en dockros som tror att den äger rabatten på andras bekostnad. Dockrosen har inget där att göra utan får asyl i gränslandet mot grannarnas servitutsväg. Det blir en match, taggarna är grymma.  Titta bara!